Nolltolerans mot övergrepp

Den katolska kyrkan löper nu amok i media på grund av de övergrepp på barn som avslöjats inom kyrkan den senaste tiden. Kritiken är befogad och den stora uppståndelsen visar att den allmänna uppfattningen är att detta är något helt främmande för kyrkans väsen.
Tyvärr tar samhället i stort och medierna i synnerhet alldeles för lätt på det faktum att barn utsätts för sexuellt utnyttjande i vårt samhälle. En helt färsk undersökning från slutet av förra året visade att gayvärlden är en högriskmiljö för övergrepp och att hälften av dem som beskriver sig som homo- och bisexuella i åldern 15-18 år har blivit utsatta det senaste året.
Till grund för studien, som är gjord av RFSL Ungdom, låg en enkät på Nordens största community för hbt-personer, Qruiser.

Rapporten borde naturligtvis ha lett till ramaskri och folkstorm, med krav från de stora svenska tidningarnas ledarsidor på stora polisinsatser och nolltolerans.
Istället mottogs undersökningen, som gjordes i samarbete med Ungdomsstyrelsen, med en gäspning.
När nu medierna ger rättmätig kritik mot den katolska kyrkan blir frågan varför de homosexuellas miljöer och organisationer helt slipper denna granskning, trots att det alltså är ett känt faktum att toleransen gentemot övergrepp är utbredd i dessa kretsar.

Är det skillnad på övergrepp och övergrepp? Och ska förövare inom gayvärlden gå fria och visas särskild hänsyn? Eller är det till och med så att det i själva verket inte är övergreppen som vreden riktas mot utan mot den katolska kyrkan i allmänhet?

Ruben Agnarsson
ledarsidan@varldenidag.se